Igår (8 september 2021) var jag till Källbrinks IP och sprang en bana i Luffarligan. Jag valde bana D, den näst kortaste.
Bytte om och upptäckte då att jag glömt ta med den ”smarta” väska jag brukar bära min ”smarta” telefon i under orienteringen. Jag stoppade mobilen i kartfodralet och gav mig iväg till starten.
När jag efter start tog ut kompassriktningen upptäckte jag vilket härligt stöd mobilen gav för kompassen på kartan. Nästan som ett litet bord.
Tyvärr har ju mobiltelefoner, hur ”smarta” de än är, den bristen att de stör kompassnålar och min färd mot den första kontrollen blev ganska osäker för jag fick inte terräng och karta att stämma. Till sist kunde jag i alla fall medelst kartläsning och terrängstudier lotsa mig fram till den.
Vägen till den andra kontrollen var kort och den hittade jag utan problem med bara kartläsning. Avståndet till den tredje kontrollen var betydligt längre och jag tog ut en kompassriktning och följde den utan att hitta de stigar, sankmarker, branter etc som kartan visade borde ligga i min väg. Dröm om min förvåning när jag, helt oväntat, kom till startpunkten men då blev jag i alla fall var säker på var jag då befann mig.
Tog en ny kompassriktning som jag genast såg var alldeles ”åt helsike” för jag skulle springa i nordlig riktning längs en sankmark/sjö och kompassen visade något helt annat. Efter en del funderade och testning begrep jag att det var mitt ”smarta bord, mobiltelefonen” som lurade min kompassnål och jag tog en ny riktning utan bordet och då som genom ett trollslag visade kompassen mig i rätt riktning.
Resten av banan gick rätt bra men jag hade blivit utmattad och missmodig så tempot blev inte så vidare värst högt.
Trots denna problematiska start på dagens bana blev min placering en glädjande överraskning eftersom det visade sig att min tid placerade mig i mitten av resultatlistan.
Klubbkompisen Hasse Eriksson var ”naturligtvis” bättre och vann sin bana. Grattis till honom!