MASTLOPPETS KONTANTKASSA PÅ VILLOVÄGAR

I måndags, 29 juli, var det som vanligt samling i Granby för fyra gubbar ur stugkommittén – Errol W, Hasse E, Åke och jag. Denna dag hade Håkan Tärnrot, som haft huvudansvaret för tävlingen Mastloppet, anslutit för att lämna över kontantkassan från kioskförsäljningen. Det gjorde han också utan minsta problem och ”Hasse Kassör” tog emot kassen med de två skrinen och lite Swishpapper och Håkan kunde återgå till sitt arbete.

Efter en stilla promenad till Linneaberg blev det dags för fikarast, som vi på grund av värmen tog i damernas omklädningsrum. Vi bytte också batterier i brandvarnarna, kastade sopor och monterade en ny strömbrytare i damduschen innan det blev dags för hemresa.

Åke och jag fick skjuts till Huddinge av Errol där Åke tog bussen hem och jag pendeltåget till Södra station. Därifrån fortsatte jag till fots till Slussen och hemresa med buss 474 till Villagatan i Gustavsberg. Hela tiden följde tygkassen med kassaskrinen snällt med mig, sista biten i bussen stående på golvet vid mina fötter. Ryggsäcken där jag hade diverse annat ställde jag på sätet intill mig.

När jag kom till Villagatan gick jag av och promenerade i sakta mak hem. Väl uppe i lägenheten upptäckte jag att tygkassen jag burit med mig under färden inte längre var med mig. Jag hade glömt den kvar där jag suttit i bussen!

PANIK! Ringde omgående SL och berättade vad som hänt och de lovade att ”gå ut” till busschaufförerna och be dem söka efter min ”kassa-kasse”! Och om de hittade den, så skulle jag kunna hämta den på hittegodset Klara Östra kyrkogata inne i stan om 4 – 9 dagar. Att tvingas vänta så länge utan att kunna göra något alls själv gav mig ”fjärilar i magen”. Det var ju helt och hållet mitt fel att detta hade hänt.

Min kära sambo, Ingrid, föreslog att jag skulle försöka ringa den SL-depå som ligger i området Värmdö Marknad och jag sökte utan framgång efter ett fungerande telefonnummer till dem. Då tog jag cykeln och åkte dit för att se om jag kunde få någon typ av ”direktkontakt” med människorna där. Väl där fick jag träffa en person som berättade att bussen jag åkt med var i trafik ännu flera timmar men lovade kolla med berörda chaufförer om de hittat något. Han föreslog att jag skulle komma tillbaka efter klockan 10 dagen därpå för då kanske de fått in kassen.

Efter frukost på tisdagen cyklade jag därför på nytt till SL:s bussdepå i Gustavsberg, rejält orolig och med inte alltför stort hopp om att få återse ”kassa-kassen”. Men där på golvet i deras kontor fanns den med hela innehållet kvar i och jag drog djupa andetag av lättnad och cyklade på gott humör hem igen.

Stort TACK till personal och chaufförer på SL som ordnade så att jag kunde hämta kassen på cykelavstånd från hemmet! TACK också till Ingrid för förslaget att kontakta ”vår egen” bussdepå!

Kanske dags för mig att tänka på att avgå från kassörssysslorna innan det sker en riktig katastrof …

Comments 1

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *